Ibland kallar jag det kärlek

Ibland kallar jag det kärlek

Ser en man gå längs stranden

Fast det är längesen nu

Ser han skaka, slå med handen

Be till nån slags gud

Jag sitter i en källare

När månens sken slår in

En kvinna har fastnat i en rörelse

Inget når nånsin

Ända in

 

Är det nån som vill köpa nåt

vi säljer vad vi har

Koppar... trådar

Dom blickar som finns kvar

Hon och jag, vi äger ögonblick

Som av rubiner

Eller är det bara spillrorna

Som stöttar våra ruiner

 

Är det nån som räknar tiden här

Eller räknas vad man gör

Jag ser ut genom fönstret

Skor och stövlar, gatan utanför

Jag har burits långt och länge

Men jag kom just ingenstans

När jag bröt mig in här

Så visste jag

Åtminstone

Vart jag skulle någonstans

 

Ljuset slocknar, ingen rör sig

Vi sitter så en stund

Ser en sån djup sorg i dina ögon

Fast din blick är så grund

En gång var du en annan

En gång var du nåt mer

I en virvel av mörka trappor

Gick vi ner

 

Ibland kallar jag det kärlek

Ibland bara nåt

Du är mej alla dagar nära

För dom brott som vi begått

 

Jag sitter i en källare

När månens sken slår in

Jag tycks ha fastnat i en rörelse

Inget når nånsin

Ända in

Copyright © 2017 Toni Holgersson All Rights Reserved Powered by Artistconnector