Herre Gud för dig jag klagar

Herre Gud för dig jag klagar


Herre Gud för dig jag klagar

vad mig plågar natt och dag

Vad min kropp och själ försvagar

det är fruktan för din lag

Mot vars bud jag ständigt gått

tills jag fyllt mitt syndamått

Domen skrämmer mig allt värre

Se till min förtvivlan, Herre


Mina plikter jag försummat,

laster har kag lärt med flit

Var jag något ont förnummit

har jag gärna skyndat dit

Till Guds hus har jag sällan gått

Herrens ord har jag försmått

tills mitt hjärta blev förstockat

Dåligt sällskap har mig lockat


Och jag fryser in i märgen

när min uselhet jag ser

Jag vill ropa upp till bergen

Överskyl mig, rasa ner

Låt mig dö nu ty jag vet

ingen nåd och säkerhet

Gud, min Fader, övergav mig

Ack, vad ska det nu bli av mig


Men då samvetet mig väcker

och jag ångrar mina fel

Gud i nåd sin hand mig räcker

ty i honom har jag del

Liksom en förlorad son

flyr jag till hans nådetron

Viss om att han mig förlåter

när i tro jag vänder åter


Döden skrämmer mig ej mera

ty dess udd bröt Kristus av

Gud lät sonen triumfera

över synd och död och grav

Domen fruktar jag väl stort

eftersom jag illa gjort

Men den trösten jag ej glömmer

att min broder Jesus dömer

 

 

Text: Lars Johansson (Lasse Lucidor), B.G Hallqvist