Parken

Parken

 

I parken under trädet vid bänken

Jag tänder, hon tar ett bloss

Natten är en kista av ebenholtz

Inuti och runt omkring oss


Jag är tacksam för mina vänner

Dom jag har och dom jag sett gå

Att man aldrig vet vad som händer

Jag har älskat det så


Zigenerskan blundar, drömmer och spår

Dörrar öppnas mellan dagar och år

Allt läggs i din hand för att tas därifrån

En sanning närmar sig inifrån

Och en utifrån


Jag sitter här mitt i livet

I det som varit och det som är

Bland sånger och och sånt som blev skrivet

Knappt jag minns att jag varit där


Någon går genom rummet

Nån som vet vem jag är

Och jag har väntar länge

Väntat så länge på det


Zigenerskan blundar...


Jag har en dotter vid kusten

Jag har aldrig hållit hennes hand

Det var länge sen hon slutade vänta

På dom båtar som går in mot land


Finns det nånting jag kan säga

Så låt det bli sagt

Allt jag borde gjort

Allt som låg i min makt


Zigenerskan blundar...

Copyright © 2020 Toni Holgersson All Rights Reserved