Fyra tysta mil

I ett blått litet rum

någon mil utanför stan.

Där lyfter en pojke i ett pappersplan.

I rummet bredvid går två katter och ler

allt detta är sånt bara han ser sker.

Mamma är drottning bakom färgade tyger

Hon är fånge. Han är prins.

Det är därför han smyger.

Pappa går iland varannan helg.

Han landar snart. Han kommer ikväll.

Där på hans axlar där syns allt så bra.

Just då är allt som det borde vara.

Långt ifrån stängda och tysta rum.

Där det viskas sånt som smakar blod i mun.

Långt ifrån väntan på pappas bil.

Långt ifrån söndag och hem igen i fyra tysta mil.

Här kommer prinsen.

Här kommer en kung.

Prinsen ser på livet med öppen mun.

Kunden ser i skuld var han ser.

Nån slår volt efter volt tills prinsen ler.

På söndag går dom tillbaka till gå.

Tills nästa gång. Kram, kyss och hej då.

men vänta ett tag bara en gång till

vill prinsen sitta där, tiden står still.

Där på hans axlar...

Men det finns bilder kvar det har jag sett.

När dom ägde sin dröm. Och vägen var lätt.

Det är någonting i detta som skrämmer mig så.

I dessa fyra mil mellan nu och då.

Ingen vet när det händer.

Ingen ser när det sker.

Det finns där en dag. Allt faller naket ner.

Hennes blick är tom nu, hans söker sig bort.

En pojke sitter tyst i ett rum i blått.

Där på hans axlar...